"Drapera dig i mjuka tyger, helst naturmaterial, innan du kliver in hos mig. Jag föredrar färgställningen orange och blå, det är den klara himmelens färger." Jag läste sms:et en gång till innan jag slog portkoden och gick upp till våning två. Dörrarna var gammaldags och på brevlådorna fanns den typen av namnskyltar där man sätter bokstäver av plast i någon sorts grå filtplatta. På dörren i mitten fanns inga plastbokstäver, men namnet innan hade suttit så länge att namnet Lönnroth gick att skönja som en mörkare grå text mot den i övrigt blekta textilskylten. Utöver den fanns bara en stor sol i guld på dörren, med varannan solstråle vågad, varannan rak. Här bakom huserade Roger Lönnroths Solkult.
Det var lite svårt att tänka sig att Roger Lönnroths Solkult skulle kunna bli något, de flesta hade nog trott att Roger hade tappat en eller annan indian ur kanoten, men gosse, hade de fel. Andra kritiker undrade varför han inte brytt sig om att hitta på ett passande namn, kanske "Vari Basham" eller något annat som gav kristallterapeuter och kruskatuggare och rökelsebrännare nåt fuktigt i blicken, men svaret var enkelt: Detta var fullständigt på allvar. Det var ingen orientalisk mystik, inget chakralarv eller öronljus. Detta var Roger Lönnroth och Roger Lönnroth hade grundat en solkult efter starka religiösa upplevelser, som dessutom var de första religiösa upplevelser som kunde bekräftas av tredje part sedan Moses delade röda havet. Varför ett annat namn än Roger Lönnroths Solkult? Folket på bygden hade förstås kortat det till "kulten" och anhängarna till Lönnrothare, men det verkade bekomma vare sig Roger Lönnroth eller Lönnrotharna.
Jag rättade till min dräkt, jag var utstyrd ungefär som en buddhistmunk men utan den bara axeln, nakna axlar blev väldig kallt så här nära polcirkeln. Det var snart dags att gå över till vintertid och de vanliga Storforsborna skulle gnöla om hur klockan skulle ställas antingen fram eller tillbaka. Detta var en av Lönnrotharnas viktigaste högtider, de fastade och bad i två dagar. Någon påpekade en gång för Roger Lönnroth att världens samtliga religioner tycktes fästa större vikt vid vintersolstånd och sommarsolstånd och att sommar- och vintertid var helt moderna påfund, dessutom ifrågasatta. Roger Lönnroth svarade på sin sedvanliga sätt att så låg det förvisso till, men att det knappast var hans uppgift att kritisera sin gud, gudar visste nog vad de ville och framför allt gjorde man vad de sade.
Jag kontrollerade att jag hade anteckningsblocket och pennorna och knackade på dörren. En kort stund senare öppnade Roger Lönnroth, universums kanske mest otippade religiösa ledare, klädd i en storslagen dräkt i orange och indigoblått och stora tofsar i guld. Han gick släpigt på foppatofflor och föste undan en hög reklam med foten från dörrmattan innan jag klev på. "Vill du ha kaffe?", frågade han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar