Nicolas och Nicolette #3

"Madame, det är som en saga!", utbrast en häpet storögd Clementine, flickan som tog hand om pottömning, städning, springande av ärenden, tvätt och annat av det en kvinna i Nicolettes ställning inte skulle behöva befatta sig med. "Jo, en saga, det vet gudarna, men både motbjudande och skrämmande, inte bara honung och kyssar", svarade Nicolette där hon satt med hushållets räkenskaper, där månaden, ja hela året, hittills såg riktigt bra ut. 

Hon visste att Clementine uppskattade både honung och kyssar, till och med mer än flickor i den åldern brukade. Nicolette hade varit likadan som ung, men nu vid trettiofyra års ålder intalade hon sig att det var en ungdomlig svaghet som nu lämnat henne, samtidigt som hon både då och då såg män som hon gärna skulle närma sig. Men hon var, till skillnad från några av väninnorna, nöjd med att vara gift, och ville att det skulle fortsätta vara på det viset. Hon hade sett den andra sidan och avvisade närmanden med en vänlig pondus som respekterades.

Det var annars vanligt i Rochefort med olika typer av arrangemang, där man resonerade på så sätt att livet var för kort för att välja mellan trygghet och passion, när det med lite diskretion gick att få båda. När de var på marknaden tillsammans fick ofta Nicolette ge Clementine en snärt med baksidan av handen för att väcka henne när hon med halvöppen mun och ointelligent uppsyn glodde mot någon ung, och ibland inte fullt så ung, man. Ibland fick Nicolette ropa hennes namn namn högt innan hon vaknade ur dagdrömmen och slog ner blicken.