"Det är kolonialism", sade Eddie. Han hade smulor i mustaschen och var ovanligt nykter. Han hade lutat cykeln mot korvkioskens solvarma vägg, där den grå färgen flagnade mellan veckopressens bleknande löpsedlar. "Du kan ju inte förutsätta att någon från en annan musikalisk kultur förstår att Ack Värmeland är pompös och sorglig eller att durskalor av någon anledning är glada. Vi måste ju ha lärt oss det. Musik är matematik, det visste redan Arkimedes, vad de olika tonintervallen väcker för känslor måste vara inlärt." Jag var osäker på ur vilken av alla hans passioners många källor just denna utgjutelse stammade, men det var av mindre vikt. Han var nästan nykter och pratade om den verkliga världen igen och smulorna i mustaschen visade att han åt. "När lär man sig det då?", frågade jag och skakade en flaska Pucko. Det kunde nog bli turné till sommaren. Turné, det betydde pengar.