Lena Tobé rullade i maklig fart utmed Riksväg 44. Hon hade tagit god tid på sig från Lidköping och var nu, en och en halv timme senare, i höjd med Hunneberg på Västgötaslätten. Hon svängde av 44:an mot Västra Tunhem. Den nya avfarten var inte färdig, men hon hade sett tunga dumprar och andra maskiner någon kilometer tidigare. Ytterligare en bit innan hade hon kunnat se den nya smäckra promenadrampen ta form, ett litet underverk i trä och glas som var planerad att löpa längs stupet, en fantastisk väg upp för pilgrimer som kom till fots för att utöva olika ritualer. Utsikten och upplevelsen skulle bli spektakulär, byggteknikerna var hållbara, moderna och beprövade och arbetskraften välbetald. Alla var nöjda, inte minst Roger Lönnroth, som personligen hade visat henne platsen och med
Längs den grova vägen av sprängsten och makadam skumpade Range Rovern fram mot den nya anläggningen som låg ungefär en kilometer söder om Gårdsjön. Här löpte ett högt Gunnebostängsel och utanför två höga stannade hon till. Hon höll in dräkten för att inte smutsa den mot den nu leriga bilen och klev försiktigt mellan vattenpölarna och för att byta skorna mot stövlar med stålhätta och bygghjälmen ur bakluckan. Hon hade kunnat ha vanliga arbetskläder, men det var ett officiellt besök, hon ville visa underentreprenörer och andra att det här inte var vilket bygge som helst, det här hade beslutats av högre makt.
Hon hon höll NFC-taggen mot maskinen vid grinden, som svängde upp och hon skyndade sig för att hinna in i bilen och igenom innan de stängdes igen. Det var bara några hundratals meter kvar och hon ställde bilen vid en rad andra, vanliga personbilar och kände sig ivrig. Hon skulle få se hur grundarbetet fortlöpte, armeringar, löst problem. Ritningarna kunde hon utantill. Framför henne skulle den strora piazzan breda ut sig, norr om den skulle byggnaden för administration ligga och i öster, i linje med solens uppgång under de viktigaste datumen, pelarna.
“Ljus är liv”, ropade hon mot två män i orange västar som tittade mot en bulldozer som arbetade. “Lena!”, ropade den vänstra, “Välkommen, ljus är liv!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar