Elisa Törn, 23 år, för dagen cyklist med ärende till Storfors centrum och det kommunala biblioteket, ville skrika rakt ut. Hon hade inte hunnit ducka, istället hade hon tittat upp just som hon hörde ett snytljud och såg hur den ganska hårda motvinden kastade ett löst slem rakt mot hennes ansikte. Hon var tacksam att hon hade glasögon, men förbannade att hon varit andfådd i motvinden och hade haft munnen halvöppen. Hon bestämde sig för att aldrig mer vara andfådd, bromsade hårt och försökte med tankekraft alstra en flod av saliv för att skölja bort snoret innan hon kände smaken, men det var försent. Hon önskade att hon skulle spy, men inget kom.
Var det möjligt och rent av värt det att bara slita av sig ansiktet där och då? Hon var ju ändå utstött, kanske skulle livet kännas enklare om det fanns en tydlig orsak? Barn som skrek av skräck, människor som viskade och pekade?
Hon slet upp kassen med böcker och virkning ur cykelkorgen, offra kassen? Nej, virkningen som aldrig blev klar. Hon torkade sig frenetiskt och noggrant på två färdiga mormorsrutor, som nu aldrig skulle ingå i en filt av nittiosex likadana. Det här var droppen. Hon började undra om hon hade gjort något? Varför kunde Elisa Törn inte ens cykla nedför gatan utan att dränkas i främlingars utsöndringar? Det var flera år sedan hon grät, men nu rann bittra tårar längs hennes torra kinder. Hon slängde cykeln på marken och gick gråtande rakt fram, en åldrad kvinna tittade på henne och verkade vilja säga något tröstande, men fick en blick som var så svart att hon inte vågade. Elisa skrek rakt ut in i handen och bet sig hårt i handflatan.
Plötsligt stod hon i en gles folksamling med maskara på kinderna och bitmärken på händerna. Världen stank av grillrök och ganska nära henne stod en fet kvinna och sålde sockervadd, trettiofem kronor för en matsked socker. Långt borta, någonstans över sjön, såg hon en märklig molnformation vid horisonten. Det knastrade märkligt i ena örat och hon gned sig hårt i det med handflatan när hon samtidigt hörde en märklig, surrande baston rulla runt i den plötsligt tunga luften. Något lade sig bredvid grilldoften, det luktade som när elektriska lok bromsade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar