Bror och bror

- Bror?
- Ja?
- Bror, jag vill att du gör mitt konterfej.
- Ditt konterfej? kluckade Bror.
- Du skrattar, Bror? Jag förstår inte?
- Du kan inte använda sådana ord, bror. Konterfej! Jag blir full i skratt och måste börja om med leran om mina rörelser blir ryckiga av skrattet.
- Jag förstår vad du menar, Bror. Men man måste välja.
- Välja, bror?
- Ja, Bror. Med orden bygger vi världen mellan varandra. Jag kan välja att göra den världen mystisk och vacker, bygga den av sagor och allt det vackra en människas tunga kan forma. Eller så bygger jag den av självklarheter och sådant som är på förhand givet. Vill du att världen ska överraska dig, Bror? Vill du överraska världen? Eller tror du att den inte behöver din hjälp att bli vackrare? Jag vet att du redan har svaret på den frågan i ditt hjärta. Det strålar från din hud. Du besvarar den frågan i varje sekund du lever, Bror.

Bror hade ljusbrun lera i ett långt stråk tvärs över ansiktet och stod lutad över kavaletten, bror satt vid bordet och knackade fram en ny cigarrett ur paketet innan han lade ner den och reste sig hastigt.
- Vill du ha te, Bror? Han och gick bort mot gasplattan som stod på en låg skänk i hörnet.
- Te vore gott, bror, sade Bror och backade ett steg från kavaletten för att se vad han åstadkommit.

En kastrull i emalj fylldes ur kannan och lågan tändes och vreds upp. När bror ställde två koppar på bordet tog han med sig cigarretten och tände den vid den blåa gaslågan och fastnade sedan med blicken ut genom ateljéns höga spröjsade fönster. Nästa år behövde de kittas om.

Bror gjorde ett par justeringar i leran och torkade förstrött av händerna på långskjortan. Han gick fram till bror tog utan närmare eftertanke cigarretten ur hans mun och sög i sig två kraftfulla bloss som fick tobaken att knastra.

- Jag ska göra ditt konterfej, bror. Det ska bli ett sant nöje.
- Tack bror, det kommer att bli en upplevelse. Sätt dig, jag gör en smörgås. Det finns ägg.