Händerna darrade. Det var så länge sedan sist, så otroligt länge sedan. Med cirklande rörelser smekte hennes tummar det perforerade skinnet på ratten och hon besiktigade de mätarställningar som kändes relevanta. Motorns varvtal var normalt, visaren hoppade försiktigt i den ojämna tomgången. Bensin fanns fullt tillräckligt, handbromsen var i. Bilen hade gått omkring tjugotvå tusen mil. Fjädrar kändes genom stoppningen i den söndersuttna stolen.

Hon tog ett djupt andetag och greppade handbromsens bakelithandtag och ryckte in ett andetag, drog spaken uppåt en smula, tryckte in spärrknappen och släppte ner den i botten. Bilen började genast rulla baklänges och hon lade i backen, vred sig halvt om och gasade ut ur garaget med höger arm på passagerarsidans ryggstöd. Småsten klattrade mot växthuset när hon lät bilen sladda runt på grusplanen och på väg ut på från utfarten mot landsvägen vred hon på halvljuset.