“Har världen fått en ny gud eller är det bara en ny väckelserörelse bland andra? Med oss i studion har vi Roger Lönnroth som frälstes inför tusentals människor i Storfors och byggde den en rörelse som som på några månader har gjort religion till en ny prioritet för hundratusentals människor. Välkommen.” Roger Lönnroth nickade mot nyhetsankaret och försökte hitta någonstans att göra av händerna.
“I studion finns även ärkebiskop Viola Höök, som menar att kristenheten inte är hotad av den nya guden - trots att kyrkan tappar medlemmar i ett aldrig skådat tempo.” Viola Hööks nickning var avsevärt mer tv-mässig och van, men det fanns något spänt runt munnen som förtog minen av biskopligt lugn. Roger Lönnroth såg grå ut i rutan och lite utklädd ut i sin dräkt.
“Frågan går till dig Roger Lönnroth, vad står din rörelse för och borde Viola vara orolig för att hennes kyrka tappar medlemmar?”
Roger Lönnroth såg avmätt road ut, “Vad vi står för? Inte står vi för något. Vi är ju inte en ideologisk utan en religiös rörelse, men jag tror att folk inte riktigt förstår det.“
Ankaret såg lite förvirrad ut. “Ni måste väl ha en lära som folk identifierar sig med, vad är det annars som drar folk till er?”
“Visst har vi en lära, men det vi främst har är en gud”, svarade Roger Lönnroth. “Jag är inte säker på att någon haft det tidigare. Även om jag inte har vågat fråga än.”
“Hur menar du att du inte vågat fråga än?”, frågade ankaret och såg ut att vara mer än bara professionellt nyfiken.
“Här måste jag få bryta in”, kom det plötsligt från Viola Höök innan Roger Lönnroth hann börja.
Roger Lönnroth vände en mild blick i ett trött ansikte mot henne och kontrollrummet fick till slut in alla tre i bild.
“I en modern gudstro är Gud en metafor. En metafor för kärleken. För mänsklig strävan. En fokuspunkt för våra medmänskliga och humanistiska ideal, en personifiering av det vi uppfattar som rätt.” Hon vände sig snabbt mot Roger Lönnroth och lade retoriskt till: “Jag antar att du håller med, Roger?”
Hon vände ansiktet mot mot ankaret utan att vänta på medhåll. “Det som är farligt med frälsning och den här blinda tro vi ser bland människor är att samhället inte har hunnit följa med. Jag tror att alla är lika överraskade som jag över den här plötsliga gudfruktigheten och jag tror att vi måste ta ett steg bakåt och fundera på vad det här leder till för vårt samhälle.“
“Menar du att Roger Lönnroths Solkult är en farlig rörelse? Borde samhället dra paralleller till sekter som Aum Shinrikyo eller andra grupper som har försökt skada människor i sina religiösa strävanden? Roger Lönnroth, är din rörelse farlig för Sverige?”, frågade ankaret och lät en smula road.
“Viola, det du inte förstår är att gud inte är en metafor. Gud har kommit nu. Till dig med.” På Roger Lönnroth röst hördes det tydligt att han innan den 3 juni 2005 hellre skulle ha tagit gift än försökt prata med någon om gud. Han försökte inte sälja något med tungotal eller bländvita tänder, för han bar vetskapen om gud i sitt hjärta, och det var en avsevärt tyngre börda än en tro, hur glödande den än var. Han satte handen mot bröstet och ett ljus växte fram bakom den och blev allt starkare. “Jag tror att vi kommer ta emot honom allihop. Han har gett oss liv. Vi måste följa honom.”
Roger Lönnroth började lysa inifrån och medan det skräckslagna teamet i nyhetsstudion på Sveriges Television mötte sin gud, vände Viola Höök på klacken, slet av sig mikrofonen och gick ut ur studion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar